Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
87.
Ej skilda åt i ålder stort, men vida I blodets art,
de följdes, dessa två, Som dubbelstjernor genom rymden
skrida, Som Rhone, förenad med och skild ändå Från
Leman, låter i den himmelsblå Och spegelklara sjön
sitt flöde glida, Ett barn, som i sin moders sköte
göms Och hon så gerna lullade till sömns.
88.
Der hon åt något sitt intresse skänkte,
Så - hur hon smickrade sig, att det skett
I menlös afsigt - hände det hon sänkte
Sin hela själ deri oförutsedt
Och tog det häftigare än hon tänkte,
En ifver, som bröt in oförberedt
Liksom en uppsväld flod, dess mer otyglad,
Som det var svårt få henne öfverflyglad.
89.
Då greps hon af den demon, som man vet Har två
slags namn och två naturer inne Och hos heroer blir
ståndaktighet, I fall de lyckas, men som egensinne
Fördöms hos folk af hvarje qvalitet, Hvars stjerna vi
i nedergången finne. Det skall stå hårdt för mången
kasuist Att der bestämma gränsen, det är visst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
