Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
15.
Don Juan var för grubbel mer benägen Än för sitt
örongott, som var som snön, Och kammarn, götiskt
hvälfd, var så belägen Att sqvalpet tydligt hördes
dit från sjön - Och så stod nattens genius midt på
vägeri! Från fönstret, der det vajade en lönn, Såg
han kaskadens breda silfver dugga Och sedan gömma
sig i nattens skugga,
16.
Högt tindrande uppå toiletten, eller På bordet
(hvilket ej på pricken kan Bestämmas, fast jag ser
på bagateller, Så snart det fäkta rör) ett vaxljus
brann Och tycktes icke sömnigt alls, det heller, Då,
tankfull, mot en fönstersmyg - en grann, Af mejslad
sten och färgadt glas, bland annan Urgammal lyx -
don Juan stödde pannan.
17.
Som natten vacker var och platsen fri,
Slog Juan dörrn på gafvel, för att vika
In i ett långt och dystert galleri
Med gamla konterfej, och värderika,
Af manlig dyrd och qvinlig modesti,
Som ädelt blod ha fått till skänks tillika.
Men är det halfskumt, blir en pensel-bild
Af den, som död är, spöksam, hemsk och vild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
