Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
24.
På slutet tog sig skuggan goda stunder,
Men så försvann den - hvart? Det var ett stort
Gemak, och så till vida intet under,
Att munken kommit undan som han gjort,
Och dörrar, der på fysiskt gifna grunder
En kropp försvinna kunde lätt och fort;
Men fåfängt sökte Juan ef ter sinn a,
I hvilken af dem spöket tyckts försvinna.
25.
Han stod förlamad - tycktes honom som En menskoålder
mest - och bara spände Sitt öga åt det håll, der
spöket kom Ifrån, till dess hans sinnen återvände. Han
skulle trott han hade drömt det, om Han icke vakat,
som han tydligt kände; Nå, hur det var, så gick till
slut vår vän - Sin halfva kraft beröfvad - in igen.
26.
Der var allt som förut. Hans vaxljus brann, Och
det ej Uått, som ljus, som lysa sedigt, På hvilka
andesken slår grufligt an; Han sina ögon gned och såg
ju redigt, Tog upp en gammal tidning, som han fann,
Samt läste obehindradt der, och ledigt, En skarp
artikel för att kungen snärta Och så en puff för
y>non plus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
