Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
33.
»Ja .. . nej ... fast ...» Nog var det ett eget svar.
Men hur man tog det, tycktes det bekräftadt
Af glöden i hans vackra ögonpar.
Påtagligen det något otyg var,
Hvarmed hans sinne blifvit starkt behåftadt,
Men då han lika fullt motvilja bar
Emot att yppa det, så togs för gifvet,
Att det med medicin ej stod för lifvet.
Lord Henry, som på samma gång choklad Och rostadt
bröd en föreläsning egnat, Begrep ej hvarför Juan ej
var glad, Men tvärt om nedstämd, då det icke regnat:
Bad hennes nåd Fitz-Fulke berätta hvad Hon sport
från lians nåd, den vår Herre fägnat Med gikt, - som
fräter, trots en nedsatt kost, På adeliga gångjern
liksom rost.
35.
Han vände sig till Juan se?n, vår man, Beklagande.
»Ni ser ju ut, min bästa, Som om i morse salig
menniskan, Svartbrödramunken, sökt hos er få gästa.»
- »Hvem?» utbrast Juan - men som skulle han Ej någon
större vigt vid saken fästa, Fast i det samma kraften
honom svek Och han synbarligen blef mera blek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
