Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
81.
Der voro glada junkrar samt - o ve! - Stadsherrskap,
nödgade att gröna ängar För sina kära gatustenar
se Samt klockan nio lemna sina sängar! Och si, clen
dagen ville slumpen ge Ät mig till granne en af Cleri
drängar, Den lustige inarktschreiern Peter Kraft,
Den värste skramla jag i örat haft.
82.
Jag kände honom i hans Londonsdar Som »Lebensbruder»
i adjunktsrock redan, Hvars minsta infall applåderadt
var, Tills han ett fett och sumpigt prestgäll sedan
(Försynens godhet är bra underbar, Som alltid har en
balsam qvar åt svedan!) Fick, för att tas med hin
i Lincolnshire, Der han fick lefva som en sorglös
squire.
83.
»Witz» och predikan smälte nu i hop, Men det var
rakt förspildt ibland morasen - Hos folk i frossor
står ej witz i rop. Man lyssnat till hans infall
vid kalasen, De tecknats upp på plån vid fylda stop,
Men nu kom stackars presten ur ekstasen, Der han ej
med ett klumpigt skämt, och platt, Ur massan kunde
dunka fram ett skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
