Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
99.
De kunde mycket flinkt bevisa, de,
Att två och två gör fem; i stället skrifva
De sonika att fyra gör oss tre -
Det syns af hvad de ta och hvad de gifva.
Skuldsänkningsfonden de till godo se,
Men den är bottenlös och lär så blifva,
Ett haf, som allting hvad det fått fördränkt,
Men hvad som sjunkit - ej är skulden sänkt.
100.
Fitz-Fulke var lycklig, som ej måste skatta Med
ljufva leenden, som Adeline. För väluppfostrad, för
att öppet skratta Ät folk, såg hon dock med förhållen
min Det löjliga på stund och det besatta - En honung
just för fashionabla bin, Med hvilken deras elakhet
förströr sig, Och det var detta hon nu hade för sig.
101.
Och dagen skred, man lät från bordet duka, Så vardt
det qväll, bjöds kaffe, spändes för, Så negs till
afsked, som fruntimren bruka På landat, der man
många omsvep gör, Så bockade sig herrarne ödmjuka
Och i ett öfver måttan godt humör, Tack vare mat
och värd, - samt dessförinnan Förtjusta allra mest
i fru värdinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
