- Project Runeberg -  Samlade Vitterhetsarbeten / Femte delen /
377

(1877-1878) [MARC] Author: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

377

till Saint James kafé och får mig en annan.)) Detta
erinrar mig om en anekdot i samma stil. Sir
W. D. var en stor spelare. En dag kom han till den
klubb han tillhörde och såg melankolisk ut. »Hur
är det fatt, sir William?)) ropade Hare, tokrolig i
åminnelse. ))Ack!)> svarade, sir W., )>jag har i detta
ögonblick förlorat stackars lady D.)) - »Förlorat? På
hvad då? På quinze eller liazardH blef det deltagande
svaret.

Att hvarje handling till sin källa leda Kan ha sitt
melankoliska behag, Men jag, som här vill slippa från
det gerna, Hänvisar till den vise Oxenstjerna.

Skalden har här i tankarne den gamle svenske
rikskanslerens utlåtelse till sin son; »Nescis,
mi fili, quantula sdentia gubernatwr mundus J>

75:e st.

Det fins en styfmorsblomina, som tillika

Nämns »kärleks tidsfördrif», - fins, som ni vet,

I Shakspeares lustgård, den oändligt rika.

Detta har afseende på den i Oberons samtal med Puck
(En Midsommarnattsdröm, II. 2) förekommande fina
anspelningen på drottning Elisabeth:

Dock såg jag ung Kupidos heta brandpil I fuktig
månes kyska strålar sliickas, Och stilla gick den
kungliga prestinnan Jungfruligt tankfull, kärleksfri
sin väg. Dock gaf jag akt på pilen hvar den föll; I
Vestern föll den på en liten blomma, Mjölkhvit förut,
af kärlekssår nu purprad, Af flickor kallad »kärleks
tidsfördrif".

77:e st.

»Beatus ille procul» från »negotiis»

Sjöng Flaccus, men med orätt denna gång.

Läsaren påminner sig stället hos Horatius
(Epod. II. v. l-4):

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/talis/5/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free