Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En husar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prästen hade ingen humor utan öppnade dörren
och visade ut Lans.
*
För några få år sedan var jag åter i min hemtrakt
och kom att fråga om Lans ännu levde.
— Jo, han lever, men ligger för det mesta. Alla
barnen äro ute i världen, men Brita, det gamla
skrället, är pigg som en mört, far omkring som ett torrt
skinn, stickar och spinner, hjälper till med tvätt och
slakt och litet av varje och sköter om gubben
dessemellan. De ha det rätt bra i sin gamla stuga som
de fått reparerad. Ingen av dem vill till fattiggården,
fast de skulle ha det mycket bättre där.
Jag tog en bil och åkte så långt jag kunde komma
på vägen till Lans’ stuga. Sedan tog skogsstigen vid.
Vad allt förändras! Hur oförbätterligt vemodig ter
sig icke hemtrakten efter vad man kallar en mansålder.
Villor ha vuxit upp i stället för de gamla gråa gårdarna,
telefonen drar sina trådar genom hagarna, motorcyklar
surra på byvägarna — cigarretter och sportmössor
dominera. Ett nytt släkte har vuxit upp och det är mig i
grunden främmande.
Men gubben Lans’ stuga var sig ganska lik trots
all renovering. Visserligen var torvtaket ersatt med
spån och väggarna rödmålade, men det hade skett för
länge sedan och patinan började åter bli förnämt
silvergrå.
Jag klev in till min gamle vän. Så snyggt allt var
där inne! Brita hade förstått sig på hemtrevnad bättre
än hans förra hustru. Och själv låg han fin och
vitskäggig i sängen. Men han var nästan blind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0020.html
