- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
29

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älgjakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig på vägen till bryggan och för min inre blick
skymtade harar på bergknallarna i tusental, medan
en och annan räv snodde bland enbuskarna i min
hjärna.

Båten, en gammal kaffebrännare från landet med
ett tröskverk i, vågade kaptenen ej gå ut med förrän
tjockan lättat, oaktat vi upplyste honom om, att tjockan
ej var farlig, så länge det var så mörkt, att man
ej såg den. Ingenting annat var att göra än att vänta
vid ett glas punsch. (Läsaren dricker ju punsch?)
Jaktsällskapet var det försiktigaste jag någonsin träffat
på. Man hade tänkt på allt. En läkare var med
för det fall, att någon skulle bli skadskjuten, och
antagligen för det fall att någon stackars ko skulle
bli tagen för älg, hade man försäkrat sig om
distriktets djurläkares bistånd. Allting var således klappat
och klart.

Fram på morgonen växte skepparens mod och vi
började treva oss fram i farleden, sedan det lättat
något. Vår avsikt var att gå till Skogsskär nordost
om Singö, men vid ankomsten till Ellaströmmen vid
Singöns norra udde ankrade den hjältemodiga
sjöbjörnen och vägrade att gå ut på havet. Dimman kom
och gick, men allt tydde på vackert väder, och i
synnerhet som doktorn och veterinären, en hos mig
inneboende grönländare och jag hade givit oss den så
kallade fan på att gå till Skogsskär, om vi också
skulle skära oss igenom tjockan med kniv, stuvade vi
in skeppskompassen och en matkorg, mina hundar och
oss själva i skeppsbåten, viftade ett överlägset farväl åt
de kvarvarande och rodde in i dimman, trots den
sidasjö som skepparen fruktade värst av allt. Jag satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free