Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skämtlynne, den är en förmögenhet för ett land, mer
värd än gruvor med malm i. Runtomkring dessa små
gårdar odlas det sakta och stilla, men målmedvetet.
Ingen makt i världen, ingen bolschevism eller
kommunism kan hindra dessa solbrända män och kvinnor
att gå från torvan för att genom mord och stöld söka
annan utkomst. De äro av ras, de äro vår
aristokrati och leverera staten det förnämligaste
människomaterialet.
Men var ha vi den småländska mystiken? frågar den
uttröttade läsaren.
Mystik!
Mystik! Jag levde i sagor. I skogen bodde bara
farligheter, men min far hade sagt: — Ser du något som
du inte förstår, så gå rakt på det och du skall få se
att det inte är farligt. Kom ihåg det! Gå rakt på det du
inte förstår!
Det fanns ett ställe på kyrkvägen, där det spökade,
påstods det. Någon hade blivit mördad där. Det kunde
hända att den mördade skrek till plötsligt — ett
gnisslande hemskt skrik. Jag kom där en höstkväll, furorna
susade och vajade för en storm. Jag var på väg till
fattigstugan och plötsligt skrek det till i skogen. Jag
gick rakt in och på ljudet, fast mitt lilla hjärta hoppade
i bröstet. Och jag upptäckte att en tall låg halvt
omkullfallen och gned sig i stormen mot en annan
tall. Det lät som ett spel bakom stallet på en fiol.
Sedan dess har jag icke varit mörkrädd.
Men under alla klippblock, istidsrelikter, överklädda
med grön mossa, bodde de underjordiska. Det
gnisslade och gräts när man kom i närheten av något gryt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
