Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos mig betyder det bara målarglädje och
upptäckarentusiasm. Om jag målar en blomma vill jag att alla
kunniga botanister skola veta och känna vilken blomma
jag haft till modell.
Redan mycket tidigt fick jag en aning om
blommornas mystik.
Ha ni hört talas om Skogsfruns blomma?
Epipogum aphyllum? Nej!
Den är en orkidé, som stundom med många års
mellanrum dyker upp i våra skogar, och särskilt ofta
i Småland. Redan Linné kände den och kallade den
Satyrium epipogum. Man hör på namnet att
han hade en känsla för det mystiska i dess
uppenbarelse.
Få människor ha sett den växa. Den har inga rötter.
Men jag var med en gång, då den hittades.
Naturligtvis var det en smålänning som fann den, en högst
märkvärdig man.
Han hette Robert Tolf och var god vän med min
far. Jag hade — och har svårt för matematik när den
närmar sig ekvationer med tre okända. Tolf ansågs
styv i matematik och blev min lärare. Han var
färgare i Ingatorp i Småland.
Han var en högst originell man och hans uppgift
blev nu närmast att läsa upp mig, fjortonåringen, i
femte klassen.
Jag reste till farbror Tolf. Jag frapperades genast
av hans utseende. Djupt liggande ögon, rött skägg
— men i hans ögon brann en glöd!!!
På några dagar hade han klarlagt matematiken åt
mig, lärt mig att begripa dess enkla ting för femte
klassen och jag ansåg mig fullärd. Men i ett hörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
