Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett besök på Harön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT BESÖK PÅ HARÖN.
Nu tycks det vara så att människan, ju längre hon
får leva, blir äldre och äldre. När jag började komma
ut i världsvimlet, trodde jag att jag skulle bli allt yngre
och yngre. Ända tills för några månader sedan levde
jag i denna föreställning. Nu är det stopp. Jag åldras.
leke min själ — ty den är en liten fågelunge i en
ädel flickas hand. Men min kropp börjar vägra i
vändningen. Jag kan icke slå volt baklänges eller
simma ut till ett vrak och rädda en besättning. Detta
är ett absolut minus.
Men ni ska inte tro att jag godvilligt fogar mig
i denna världsordning.
Och icke att min gamle vän, xylografen Karl
Andersson Släpar med på vad som helst. Vi två äro män
för oss själva och göra allt som behagar oss. Vi behöva
icke raka oss särskilt för att tvinga alla världens
kvinnor till våra fötter. De ligga där redan tiggande om
kärlek. Vilket olympiskt lugn ligger icke redan i detta
medvetande!
Låt mig nu berätta! Förr i världen seglade vi med
min båt Hellas, den skönast formade av skutor — i
anseende till dess bottenlinjer. Oftast seglade vi till
Harön, därför att denna ös befolkning har intresserat
mig under en människoålder. Naiva människor —
absolut dumma tullvaktmästare — gästfria bönder och
fiskare som togo emot oss som om vi varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0093.html
