- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
94

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök på Harön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skeppsbrutna. — Gud — vad vi ha skrattat tillsammans då
vi lurat ut tullkuttern på en farlig resa en vild
höstnatt och lovat honom ett tusenlitersbeslag, om han
ville ge oss hälften.

Endast den som känner till det höstliga havet förstår
denna makabra humor. Romantik — alla havsflygande
holländare, vikingatåg, vild glädje. Då man känner
till farvattnet även i svarta natten och begriper en
kontur, en ljusning eller en svartning eller en bleka,
då solen äntligen skall upp, en blåblek bleka i det
underbart färgade sjöskapet, vet ni, man sitter och
skriker av glädje. Styrbord — stött så aj för faen
lite mer styrbord — å Herre — vi klarade grynnan!
Stött så! — Havet och himlen äro svarta, men vi
ha ju kort och kompass och våra elektriska lampor
som vi icke våga blixtra med annat än en sekund i
taget över kortet. Och jag som måste ha tre
glasögonpar för olika sorter av smuggling! Beklaga mig, o,
kamrater! — Nå, kära barn, detta som jag nu berättat
er, kan ni ju låta bli att berätta för andra. Låt
det bli er och min ljuva hemlighet. Punkt!

Alltnog, yxlografen Kalle Andersson och jag hade
en kväll suttit tillsammans och dryftat livets mening.
Vi kommo överens om att segla till Harön och hälsa
på gamla vänner. Man skall aldrig glömma gamla
vänner och icke unga heller. Rätt som det är kan man
få lunginflammation och hugg i ryggen, hjärtat kan
klicka och så ligger man där som ett gammalt vrak
med bara spanterna över vattnet och vickar i dyningen.
Nej, man skall vara tacksam och glad för vänskap
i all form — själv blixtrar jag till av glädje då en
vän ser mig mitt in i pupillen och säger skål eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free