- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
97

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök på Harön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— med dess underbara aning om pärlemor ooh svart
animalitet. Sådant kan möjligen målas men icke
beskrivas. En soluppgångs färger seglade vi i. Våra
segel brunno. Kalle Anderssons näsa liknade mest
en ros och min näsa var Rosa mystica. Men det
gjorde detsamma. Den goda vinden gjorde oss glada
och goda och jag föreslog Kalle Andersson att han
skulle dricka en flaska vichyvatten. Han vägrade. Han
påstod att det blev bubblor i hans hjärna om han
drack vichyvatten. Jag seglade alltså med världens
nyktraste människa. Jag frågade om vi inte skulle gå i
land och tjuvmjölka några av rospiggarnas kor, men
han sade nej! Han påstod sig längta efter modersmjölk.
Men varken han eller jag kunde ju för tillfället göra
något åt den saken. Underligt folk man seglar med!

Emellertid fingo vi en liten körare akter ifrån. Det
kom en liten blå vacker bris men bakom stodo
mäktiga moln som verkade åska och jag sade åt Kalle
Andersson: — Jag tar in tre rev med detsamma!
Han gav tusan i hur många rev jag tog in, ty han
skulle ha gått till botten med samma lugn som han satt
där till rors — och så kom en kuling — vacker,
ståtlig, hemsk. — Nå Kalle, var det inte klokt att jag tog
in alla reven?

— Det är ju din lånade båt — du tar in så många
rev du vill!

Stormen rev förbi oss, det stänkte, det blänkte och
slog som hagel ett ögonblick — och så blev det stilla
och tyst ty vi gledo in i Haröhamnen i lä under
berg och furor — seglena gingo ner, kroken kastades
och vi voro i Guds och Haröstupets skugga.

Där hade vi inte varit på många år. Men vi visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free