- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
113

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårjakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De slogos, så att mossan yrde. De höggo varandra
och flaxade med vingarna. Blod sprutade omkring
dem. De slogos ungefär som vanliga tuppar men med
större vildhet. Och plötsligt ramlade de ned utför
berget, vid vars fot låg en mosse med vatten och
porstuvor. De fortsatte att slåss i vattnet. Och från
bergknallen dammade August, adertonåringen, på dem
med sin mynningsladdare.

Hans skott visade ingen effekt. Han har själv
förklarat skottet så här: — De slogs som vansinniga. Jag
sköt. Ett eller annat hagel träffade båda, vilket gjorde,
att de började slåss ännu ilsknare, därför att de trodde
båda att haglen voro något särskilt djävligt trick av
motståndaren. Jag hade inte tid att ladda om, utan
hoppade ner i pölen och grep tjädertupparna om
halsarna.

Men tjädertuppar äro ett starkt folk. De började
bearbeta mig med vingarna. Jag ägnade mig åt den
ena först för att vrida halsen av den. Men jag ville
gärna ha dem båda och skrek åt min lilla bror, att
han skulle komma och hjälpa mig. Han vågade inte
utan ville springa hem. Jag sade: Jag slår ihjäl dig,
om du inte kommer och hjälper mig! Och pojken
kom rädd och ledsen ut i pölen och vred halsen av
den ena tjädern. Jag var blåslagen. Du tror kanske
inte att en tjäder är så stark. Men det är han. Vi lade
tjädrarna i påsen, som vi skulle ha hämtat ål i, och
kommo hem som hjältar. Och gubben far, som var en
förståndig man, lät pigorna plocka dem med detsamma
under tysthetslöfte, för det var ju i förbjuden tid.

När jag berättar, att samme man fångade en mal,
som vägde tio pund, vill ingen tro mig. Men vittnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free