Med penna och tallpipa / 144 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägen och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men jag lät ångvisslan tjuta i hopp att tjuren skulle
förfäras och lämna spåret.

Men fruktan var främmande för tjurens psyke och
han spurtade mot loket, en ny rival, en fiende, som
han måste tillintetgöra. Jag bromsade med mina
sjuåriga muskler och loket saktade, men icke tillräckligt.
Sammanstötningen var oundviklig och skedde. Jag slöt
icke ögonen. Jag tror jag tvärtom spärrade upp dem.

Tjuren vände hornen rakt in mellan bufferterna med
avsikt att tillintetgöra Turfy, men han blev själv
tillintetgjord. Sen minns jag bara ett krasande, en stöt,
en våldsam gungning — vi hade spårat ur och stodo
säkert stilla på färska sleepers av småländsk tall. Banan
blev röd, rött rann nedför banvallen.

Då vaknade lokomotivföraren. Han var nog ädel
att icke förebrå mig, kanske därför att spåret var ju
bara ett utan växlingsmöjligheter. Men jag skickades
till en banvaktsstuga för att hämta folk. Jag sprang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>