Med penna och tallpipa / 180 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Lappland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

döko björkskogstopparna upp så att fjällsidorna verkade
orakade kinder. Riporna flaxade ur vägen för oss
och sågo ut som vita jungfrudrömmar. Nu voro vi
inne på landsvägen. Men vad är en landsväg när snön
ligger halvannan meter djup? Risslans spår äro smala.
Det behövs bara att hästen tar ett Steg, en decimeter
utom spåret — och han sjunker ned till halsen i ett
moln av snö. Men både häst och skjutskarl kunna
sin sak och vi kapsejsa icke.

VID IDIVUOMA

Det är kanske onödigt att räkna upp namnen på
alla fjäll vi passera, men de tilltala min fantasi —
Luspavaara, Jerivaara, Rovavaara — och plötsligt
komma vi in på sluttningen mot Suolajokis dal. Där finns
en vilostuga, men utan fönster, illa underhållen, oduglig
för människor och djur.

Vi fortsätta till Idivuoma gästgivargård och vila
hästen där ett par timmar, resa förbi Kellovaara,
Mertavaara i strålande solsken. En renhjord passera vi och
hinna vinka en hälsning åt en ensam lapp som glider
fram som en naturkraft genom den låga björkskogen.
Och efter en oändligt trist väg över döda vidder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>