- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
201

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi en fläskbit Ett ordentligt sänke hade vi också, en
väldig källarnyckel. Vi sutto andlöst väntande i ekan
anande napp av näcken eller andra vidunder som
befolkade djupet. Men slutligen tröttnade vi och drogo
upp. Fläskbiten var försvunnen. Det var högst mystiskt.
Alltså funnos djur där nere och vi föresatte oss att
fiska mera systematiskt och med bättre doningar. Men
till detta behövdes pengar. Vi behövde det längsta
snöre som fanns i Eksjö. Hur mycket kunde vi behöva
ungefär? Ett snöre av en mils längd borde vara lagom,
men detta var nog dyrt. Och huru skaffa pengar? Vår
sammanlagda kassa var bara trettio öre. Det är tungt
att vara fattig. Men vi skulle spara och försaka. Tänk
om vi finge upp näcken själv! Vi skulle förevisa honom
i ett tält på Eksjö marknad och ta en hel riksdaler
i inträdesavgift. Vi skulle bli rika karlar och resa
omkring på alla marknader med näcken, till Ingatorps
marknad och Brostugan och Vetlanda. Och så skulle
vi köpa alla tre herrgårdarna i socknen och äta
körsbär tills vi inte orkade mera — och detta i våra egna
trädgårdar, där man slapp vara rädd för stryk om man
klättrade upp i ett träd.

Ty vi hade blivit överraskade tillsammans i toppen
på det största bigarråträd som fanns på Östraby. Hur
vi kommo ned mindes ingen av oss, men vi förföljdes
långt in i skogen av statdrängen som kom efter oss
med en stor uppslagen fällkniv och svor på att han
skulle gälla oss — drängars vanliga hot mot
småpojkar på den tiden. Men han hade storstövlar och
vi voro barfota. Fördelarna voro på vår sida. Och för
resten hade vi hunnit äta oss nästan mätta, så att ingen
skada var egentligen skedd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free