Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solvisaren (Fabel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning vara så, att molnet, som bara består utaf
ångor, uppsupna frän jorden, är den rådande
makten? Det vore ändå ledsamt, ly solen är
ju så herrlig!»
I detsamma kom en gammal man förbi:
han hade ett långt, hvitt skägg, och bar också
en lie på ryggen, som de andra slätterkarlarne,
* men för honom fanns det aldrig någon rast.
Denne gubbe, som först kom långsamt
lunkandes, men gick med allt raskare steg när han
närmade sig, var Tiden.
»Dåraktiga ting», sade han, i det han gick
fram till solvisaren. »Veten I icke, att hvar och
en skall hjelpa till, om det hela skall gå bra?
Siffran och visaren äro mycket små ting vid
sidan af den stora solen, men härvidlag kan
den ena ingenting uträtta utan den andra. De
fä alla tre verka tillsammans, om det skall bli
något utaf, som duger. Det är alltså icke värdt
ätt någon skryter, eller att någon drar sig
tillbaka: hvärken den förnäma visaren, eller de
simpla siffrorna kunna undvara hvarandra; båda
två bero af solen, och när det är fråga om en
solvisare, beror också solen af dem. »Men
molnet», fortfor gubben, och såg något
föraktligt uppåt, »molnet skall icke håna solen, och tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
