Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målaren och Mulatten (Efter en Spansk berättelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke lade märke lill någonting. Han glömde .
allt. den framåtskridande dagen, sin hårda
träldom och de tjugufem piskslag sora
väntade honom. Alldeles förlorad i sin konst, ty
det medfödda snillet hade på ett märkvärdigt
sätt utvecklats under hans vistande i Murillos
atelier, såg vår unge konstnär endast jungfru
Marias ansigte, med dess ljufva, kärleksfulla
leende — han var icke längre slaf, han var
fri — det fanns inga bojor i den sköna verld
hvari han lefde. Men plötsligt hördes fotsteg,
och ljudet af välkända röster, hvilka skingrade
hans ljufva fantasier, förde honom tillbaka till
jorden och han var slaf igen.
Utan att vända sig, kände Sebastian att
Murillo och hans lärjungar stodo bakom
honom. I den yttersta förskräckelse tänkte han
hvarken på att göra ursäkt eller fly. Han
önskade att golfvet skulle öppna sig under hans
fötter och sluka honom. Men det var en
fåfäng önskan, och der stod den arme slafven
med paletten i den ena handen och penseln
i den andra: han vågade icke höja sitt hufvud,
utan bidade, i en outsäglig ångest, det straff,
hvarmed man hotat honom.
Ett ögonblicks tystnad följde på båda sidor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
