Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan Liljas förlofningsfest (Talltrastens Saga)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu började Tusenskönan att nicka:
Nemophyllan, som aldrig varit vaken sä länge
förr, kunde icke hålla sina blå ögon öppna
längre. Då framträdde Vallmon och tackade,
i något släpande ordalag, för den angenäma
aftonen; det tillsades att lyktgubbarne voro
komna för att hemta sitt herrskap och det blef
ett allmänt afskedstagande; hvar och en
önskade prinsessan Lilja lycklig resa, och så
troppade gästerna utaf. Man såg ännu på
långt håll, huru de små lanternorna glimrade
längsmed rabatterna och på den gröna
mossan i skogarne, tills de försvunnit mellan
trä den.
Eldflugorna följde sina herrar i en
glittrande svärm. Lysmaskarne släckte sina
lampor, det blef’ mörkt i bersan; endast månen
och sljernorna kastade ett svagt sken in
emellan de täta gren a me.
Morgonen derpå afreste prinsessan Lilja
med sändebuden och hela deras lysande svit.
Nu förlorade Talltrasten henne en läng
tid ur sigte. Men när det blef vår igen, kom
hans gamle vän Storken tillbaka från
Ganges-flodens stränder (det var samme namnkunnige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
