Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan Liljas förlofningsfest (Talltrastens Saga)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut. »Har du något bud hem, sköna tärna»,
sade han, i det han sakta lyfte hennes
bedröfvade ansigte. »jag ämnar mig snart ditupp.»
»O helsa, helsa de mina», hviskade hon
knappt hörbart, »säg att jag längtar så innerligt
tillbaka till mitt ljufliga svenska hem, här
bränner solen så hemskt. Ack! ingen vän och
ingen frände är nära mig här, och mitt hjerta är
färdigt att brista. Säg, att jag beder alla små
blommor, som jag sårat genom mitt högmod,
om förlåtelse. Säg Törnrosen -», hon kunde icke
tala mera, och östanvinden, som var så lastad
med doft från Kryddöarne och andra rika nejder,
att han hade riktigt svårt att flyga, lunkade
långsamt vidare.
Och så stod hon tills det blef afton, och
hoffolket, som i början svärmat omkring henne,
drog sig snart tillbaka, när det talades om att
prinsen valt sig en annan brud, den praktfulla
Victoria Regia, som väntades dit med det första.
Solens sista strålar förvandlade
Gangesflodens vågor till guld och purpur: då syntes på
afstånd ett lysande tåg: den stolta Victoria,
hvilande på en rosenfärgad snäcka, dragen af
glimmande Delfiner och omgifven af en hel
skara gungande vattenblommor, hvilka med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
