Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. I.
SENANTIK BOKSTAVSMAGI
1. I forngermanska språkminnesmärken, bl. a. i Wulfilas
bibelöversättning, uppvisar ordet runa betydelserna ’mysterium,
hemlighet’ och ’magiskt tecken’. Ännu i vår tid är det nynorska
verbet runa liktydigt med ’spå, öva trolldom’. De gamla isländska
sagorna förtälja, att våra fornnordiska förfäder genom inristande
av vissa runor på föremål ansågo sig kunna utöva magisk verkan
i ond eller god riktning. Det omnämnes även, att ett begånget
misstag i fråga om blott en eller annan runa kunde framkalla
rent motsatt verkan till vad man åsyftat. Lärorik är i det fallet
berättelsen om den misslyckade runristningen på en glättad
valfiskbard, lagd under en värmländsk bonddotters huvudgärd, varom
läses i Egil Skallagrimssons saga (kap. 72). På senaste tid har
också det magiska momentets stora betydelse för de germanska
runtecknens uppkomst och bruk framhävts av en rad forskare[1].
Redan L. Wimmer hade på grund av runornas egendomliga
ordningsföljd, namn och antal framkastat en förmodan om, att runorna
tjänat ett magiskt syfte[2]. Denna idé har senare forskning sökt
leda i bevis. I skriften »Om Troldruner» har den framstående
norske runologen Magnus Olsen[3] påvisat, att ett flertal
runinskrifter av tydlig magisk karaktär innehålla ett bestämt antal runor
i följd: grupper av 24 runor, 8 runor och 40 runor. Vissa magiska
sånger, som finnas bevarade i de isländska sagorna, avge enligt
Olsens undersökning, om de återföras till dåtidens ortografi, ett
liknande vittnesbörd: stroferna visa sig innehålla 72 runor = 3 x 24
[1] Jfr Schröder, Neuere Runenforschung, Germ.-rom. Monatsschrift 10, s. 4.
[2] Die Runenschrift s. 142: »nicht bloss als Buchstabenschrift, sondern auch
und vielleicht wesentlich zu magischem Gebrauche».
[3] Fordomtima. Skriftserie utgiven av O. Lundberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/talmystik/0011.html
