- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
55

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordning till en futharkrad. Den enklaste och på samma gång radikalaste förändringen har i så fall varit, att det sista tecknet flyttats från slutet av serien till platsen framför dess begynnelse. Genom en dylik operation få alla jämna talvärden valör av udda och tvärtom. En snarlik kurragömmalek företages ju t. ex. i vårt vanliga kortspel, vilket som bekant än i dag får tjäna magiska syften och med största sannolikhet ursprungligen brukats såsom ett av spådomskonstens tekniska hjälpmedel[1]: esset ser ju ut som en etta, men har dock i regeln högre valör än något av de andra tolv korten. Anta vi nu, att en omgruppering av antytt slag företagits i runföljden, få vi genom att åter flytta f-runan till slutet av raden, en helt annan tecken- och talserie, begynnande med ᚢ = 1 och slutande med ᚠ = 24. En första blick på den så omändrade runraden visar oss, att de ovan påpekade motsägelserna mellan tecknens namn och ordningstal försvunnit: ᚠ ’gods, rikedom’ har nu talvärdet 24, det högsta i serien, ᚦ ’turs, troll’ har talvärdet 2, det demoniskas grundtal i magi och folktro[2], och ᚫ ’gud’ talvärdet 3, det gudomliga och mot trolldom skyddande talet inom samma föreställningssfär. Det synes, som om en


[1] Vissa omständigheter synas mig tyda på, att vårt vanliga kortspel har en härstamning, som leder tillbaka till mithraistisk miljö eller i varje fall till mystiskt intresserade kretsar i senromersk tid, som stått denna orientaliska soldatreligion nära. I antik tid kan spelet ha bestått av vissa träpjäser, som längre fram under medeltiden utbytts mot kort, vilka dock i sin anordning bevarat det väsentliga av den en gång magiska apparatens idé. Det högsta kortet står ju i förhållande till de andra i trettonde rangklassen — liksom 13 bör ha varit det förnämligaste talbegreppet i Mithramysterierna. De fyra »färgerna» torde representera de fyra elementen: spader = jord, klöver = vatten, hjärter = eld, ruter = luft (i Indien symboliseras luften genom en stjärnformig figur med sex hörn, jfr v. Glasenapp, Der Hinduismus, s. 56; jfr, att ruter på engelska heter diamonds). Spadertecknet påminner om det av mig i förra kapitlet (§ 11, 3) omtalade bladliknande mithraistiska skiljetecknet o. s. v. En undersökning av denna fråga skulle helt visst vara av kulturhistoriskt intresse. Jag har här blott kunnat göra några antydningar.
[2] Magerna kallade enligt Plutarchos, De Iside 48, det onda för tvåfalden. Att tron på 2 såsom ett skadligt tal var särskilt spridd bland perserna omkring år 300 e. Kr., är bestyrkt genom Talmud (härom Scheftelowitz, Die altpersische Religion und das Judentum, s. 90). Jfr, att än i dag i engelskan namnet på tvåan i kortspel deuce (< gammalfranskt deus ’2’) även betyder ’djävul’ (orden äro helt säkert ursprungligen identiska).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free