- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
59

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

centralfiguren Mithra och på båda sidor tvenne mindre figurer, två sinsemellan jämnhöga fackelbärare, till dräkt och gestalt fullständigt lika gudagestalten i mitten[1]. Dessa tre symbolisera tydligen ljusets makt vid morgon, middag och afton. Det är den treenige Mithra, Μίθρας τριπλάσιος såsom han en gång nämnes[2]. Vidare synas Himlen, Jorden och Oceanen ha bildat en annan helig triad inom Mithraläran, alldeles såsom Anu, himlen, Bel, jorden, och Ea, oceanen, hos kaldéerna bildade en fundamental gudomstriad (T&M. 1, s. 295, not 3). De av mig antagna talvärdena för runorna ᚦ ’turs’ (= 2) och ᚫ ’ås, gud’ (= 3) kunna sålunda mycket väl vara lånade från mithraistisk miljö. Genom vittnesbörd av amuletter och talmystiska inskrifter ha vi funnit det klart styrkt eller bragt till en hög grad av sannolikhet, att inom den romerska mithraismen talet 16 varit ägnat åt Mithra, som i den avestisk-persiska månadskalendern hade just den 16:de dagen helgad åt sig, samt att talet 15 tillkommit hans följeslagare och alter ego Solen (jfr § 12). Med vilken bland de egna gudarna kunna forngermaner, som fått en inblick i Mithramysterierna, ha identifierat denna religions centrala gudomlighet? Liksom genom s. k. »interpretatio Germana» vid lånet av benämningarna på veckodagarna — då viggsvingaren Jupiter blev Tor och de dödes ledare Mercurius blev Oden — romarnas strids- och segergud Mars identifierades med Ty[3], bör på annat håll och i en något senare tid mithraisternas segergud, deus invictus, Mithra såsom den obesegrade kampguden, ha framstått såsom en gudomlighet av samma art som den forngermanske stridsguden. I futharken har Ty-runan ᛏ, som Eddan kallar segerrunan, talet 17 och solrunan ᛋ talet 16. Är nu, såsom jag ovan antagit, futharken en maskerad alfabetrad, där ᚠ flyttats från det ursprungliga slutet och ställts såsom första tecken i raden, ha vi att såsom talvärden för samtliga runor utom ᚠ ansätta ett tal, som med 1 understiger dess ordningsnummer i futharkraden. Segerrunans tal bör enligt denna regel ha varit 17 — 1 = 16, just segerguden Mithras heliga tal. Solrunans tal var sålunda 16 — 1 = 15, solens tal hos mithraisterna.


[1] Jfr skildringen av den tregestaltade Oden (»Hög», »Jämnhög» och »Tredje») i Gylfaginning 2.
[2] Jfr Dieterich, Kleine Schriften, s. 261.
[3] Jfr torsdag < dies Jovis, onsdag < dies Mercurii, tisdag < dies Martis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free