- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
64

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

systemet. På grund av tidens synkretistiska tendens uppstod för övrigt ofta nog frappanta likheter även inom religioner, som icke direkt eller intimt stodo i beröring med varandra. Motsvarar Cautes, fackelhöjaren, Aziz-Phosphoros, bör han i Mithramysteriernas astrala system ha kunnat identifieras med planeten Mars eller tänkts såsom dennes följeslagare och på så vis tillhört dennes sfär liksom Mithra solsfären. På en rad monument, resta av romerska legionärer, åkallas Cautes ensam, en omständighet som tyder på, att denne fackelbärare varit en betydelsefull gudom för män, som tjänat i krigets värv. Det torde därför böra antagas, att han stått i ett visst samband med stridsgudens planet. Såsom jag ovan nämnt, var Marssfären den femte. Fackelrunans talvärde 5 erhåller på så vis sin förklaring. Ljudlikheten mellan begynnelsestavelserna i Cautes och ett forngermanskt *kaunaz kan ju vara en ren tillfällighet. Den kan dock i någon mån ha medverkat vid valet av runnamnet. Man kan lätt tänka sig, att de forngermanska legionärerna folketymologisk förvrängde det främmande namnet. Jag nämner detta blott som en antydning, det i första hand bestämmande har givetvis varit betydelsemomentet.

Från främre Asien har sannolikt föreställningen om fem såsom ett magiskt tal, skyddande mot fara, spritt sig västerut. En märkvärdig, i Medelhavsländerna utbredd vidskepelse torde därigenom få sin naturliga förklaring. I Italien spelar som bekant handen med dess fem fingrar en ofantlig roll vid avvärjandet av ett skadligt magiskt inflytande (iettatura). I marockanernas vidskepelse äga såväl de fem fingrarna som femtalet i och för sig en mäktig apotropeisk makt. »Om marockanen tror sig vara i fara att skadas av en annan persons onda blick och inte anser sig bunden av några artighetshänsyn, sträcker han ut högra handens fingrar i riktning mot den andras ögon och säger: Hamsa fi ’ainek (eller, på schelha, semmus gudálnenik), »fem i ditt öga». Eller också utför han samma gest först med högra och sedan med vänstra handen, bifogande orden hamsa u hmîsa fi ’ainek, varvid diminutivet hmisa, »lilla fem», representerar vänstra handens fingrar. Härmed avser han enligt folkets egen utsago att återkasta ögats skadekraft på den som ser på honom; men det är möjligt att han på samma gång tycker sig sticka ut det onda ögat med de utsträckta fingrarna», omtalar Westermarck i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free