- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
67

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marques en trois rangées parallèles». Att snarlika offerbröd använts inom Mithrakulten, veta vi av reliefer på dess monument. Avb. 9 visar Mithra och Solguden vid en rituell måltid. På ett litet bord vid sidan av det större, vid vilket de båda gudagestalterna tagit plats, ligga fyra bröd, märkta med korstecknet.

En intressant, men svårlöst uppgift är det att söka bestämma, vilken germansk gudomlighet, som symboliserats med g-runan. Såsom jag i det följande skall visa, tyder åtskilligt på, att denna runas tal, 6, varit symboliskt för Njord (jfr § 41, 6). Denne var som bekant rikedomens, de goda håvornas gud. Talet 6 synes även ha ställts i samband med månen (jfr § 40, 6). Hjalmar Lindroth har i en uppsats »En nordisk gudagestalt i ny belysning genom ortnamn» (Antikvarisk tidskrift 20, n:r 4) sökt tolka Ull och Skade såsom symboliserande den tilltagande och avtagande lyskraften hos månen. Långt bättre i överensstämmelse med känd nordisk mytologi är det att se Njord och Skade[1] såsom representanter för dessa motsatser hos månens mystiska skådespel. Njord har tänkts såsom den givande, Skade såsom den tagande makten. Att Njord råder över vinden (Gylfaginning 22), stämmer också med karaktären av mångud[2]. Den grekiska mångudinnan Artemis ansågs av öborna råda över väder och vind, ebb och flod, och primitiva folk förbinda månen och vinden, t. ex. indianerna på Amerikas nordvästkust: mannen i månen är en vän till vindanden[3].

Vad förhållandet mellan den nordiske Njord och Tacitus’ gudinna Nerthus[4] (Germania 40) beträffar, så förmodar jag, att det i själva verket rör sig om två etymologiskt skilda ord: 1. Tacitus Nerthus (f.) motsvarar isl. niarð-, ett förstärkande preflix (niarðgiǫrð ’kraftbälte’ etc), ir. nert ’kraft’[5] (jfr vår folktros »makta» i säden, brödet). Nerthus var ju en jord- och fruktbarhetsgudinna.


[1] Detta namn sammanställer Lindroth, a. a., s. 51, i likhet med äldre åsikt med gr. σκοτος ’mörker’; Hellquist, Etym. ordbok, s. 723, förmodar (med Brate m. fl.) samband med got. skadus m. ’skugga’ etc.
[2] Njords relation till havet och sjöfarten i nordisk mytologi förklaras fullt naturligt, om vi i honom se en ursprunglig mångud och icke en »Terra mater», som inom sitt fornskandinaviska kultområde fått byta om kön.
[3] Jfr Wilke, Die Religion der Indogermanen, s. 152 f. och 159.
[4] Om detta problem senast Magnus Olsen, Ættegård og helligdom, s. 249 ff.
[5] Jfr Stokes i Fick, Vgl. Wörterbuch4 2, s. 193.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free