- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
81

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

himmelsguden[1]. På mithraistiska monument bär denna senantika gudomlighet ofta även namnet Caelus, har sålunda uppfattats som en personifikation av den gudomliga himlen (jfr T&M. 1, s. 137). Av Herodotos framställning av de gamla persernas religiösa föreställningar (bok 1, kap. 131) framgår, att desse dyrkat Ormuzd, d. v. s. Ahura Mazda, såsom »himmelens hela omkrets» (τὸν κύκλον πάvτα τοῦ οὺϱανοῦ Δία καλέοντες, säger Herodotos; redan han identifierade sålunda Zeus med Ahura Mazda). Den persiske överguden var sålunda de tolv stjärnbilderna + det sammanhållande momentet däri: gudomens heliga tal bör sålunda enligt astralmystisk åskådning ha varit 13. Man kan ej gärna tvivla på, att Dolichenuskultens »Jupiter optimus maximus» och mithraisternas Jupiter-Caelus, som för övrigt i en inskrift kallas Zeus-Oromazdes, bägge leda sitt ursprung från den främreasiatiska gudom, vilken hos perserna dyrkats som Ahura Mazda. Den förstnämnde bör enligt vad jag tidigare påpekat vara identisk med ό τϱισκαιδέκατος ϑεός, den trettonde guden. Dolichenuskultens bokstavsmystiska inskriptioner bestyrka ju detta redan i sig självt högst sannolika antagande (jfr ovan § 5 och § 9). Vi ledas av denna mytologiska jämförelse till samma resultat, till vilket den ovan angivna astralmystiska spekulationen förde oss: gudens tal bör ha varit 13. Det talmystiska betraktelsesätt, som ligger bakom talet 13:s helighet kan förvisso synas en nutidsmänniska absurt. Det har icke desto mindre en hel rad väl bestyrkta paralleller inom forntidens mytologiska tänkande[2]. Och inom en religion, som i mycket fortsätter mithraistisk åskådning, nämligen manikeismen, träffa vi alldeles samma betraktelsesätt. »Zwölf Stunden und wirkliche Glieder ergeben zusammen Dreizehn (das Ganze), und diese Dreizehn sind ein Tag und ein Gott», säger Reitzenstein till förklaring av en lärosats i en på kinesiska bevarad manikeisk skrift[3]. Hos manikéerna har visserligen talet


[1] Denne nämnes i en av Avestas hymner (yasht 17, 16): »Ahura Mazda, den störste, den bäste bland gudar» (jfr Jupiter optimus maximus, § 9 ff.).
[2] Jfr Weinreich, Lykische Zwölfgötter-Reliefs (Sitzungsb. der Heidelberger Ak. der Wissenschaften, 1913) och samme förf., Triskaidekadische Studien (Religionsgeschichtliche Versuche und Vorarbeiten, 1916).
[3] Das iranische Erlösungsmysterium, s. 154. Om talet 13 jfr ytterligare samma arbete, s. 155 f., s. 161 f., s. 224 f. och s. 229.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free