- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
82

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

13 varit Aion-Zervans heliga tal. Härav följer emellertid icke, att så varit förhållandet redan inom Mithrareligionen. Manikéernas Aion var sannolikt en sammansmältning av egenskaper hos fornpersernas Zervan (den oändliga tiden) och Ahura Mazda. Hos senantikens mithraister har nog liksom inom den närstående Dolichenuskulten det »rågade» tolvtalet (= 13) varit den talsymboliska representanten för en modifierad Zeus (Jupiter-Caelus). Ett av denne mithraistiske ljus- och himmelsguds emblem har, såsom ovan nämnts, varit cypressen. För nordens germaner måste idegranen ha tett sig såsom den närmaste motsvarigheten till detta söderns träd. Det passar därför utmärkt att med Bugge och andra runforskare såsom namn för den runa, som haft talvärdet 13, ansätta ett forngermanskt *iwaz[1] med betydelsen ’idegran’. Vi hava i det föregående sett, att talet 13 spelat en betydande roll inom de senromerska soldatreligionerna (§§ 5 och 9 m. fl.). En gematrisk analys av en serie magiska runinskrifter skall längre fram visa, att talet 13 även haft en central betydelse inom den forngermanska alfabetmagien. Att detta tal även i rätt sen tid haft en betydelsefull innebörd inom germansk religion, framgår därav, att man på Island hade 13 tingsplatser och 39, d. v. s. 3 × 13 tempel[2]. Vår tids skygghet för talet 13, en vantro, som särskilt hör hemma hos folk av germansk stam, torde till väsentlig del bero på detta tals magiska styrka inom forngermansk och främreasiatisk religiös mystik. Det har sannolikt varit liksom alltför starkt laddat med magisk kraft och därigenom för gemene man blivit tabu. (Först i andra hand och sent torde kristen åskådning ha spelat in.)

Av ej ringa intresse ur religionshistorisk synpunkt är frågan, vilken den forngermanska gudomlighet är, som kan tänkas till


[1] I fråga om detta runteckens ursprungliga förebild hänvisar jag till min uppsats i Arkiv f. nordisk filol. 43, ny följd 39, s. 105 f. Tecknet n:r 13 ? (variant ᛇ förklaras enklast ur ett latinskt Z. Jag antar, att det likt det följande tecknet fått sitt namn med hänsyn till utljudet och betecknat ett tonande s-ljud (z). Utharkrunan n:r 14 torde ha betecknat ett tonande š-ljud (ž), som tidigast uppstod efter i-vokal. Sedermera sammanföllo dessa ljud för att slutligen i norden över ř (troligen uttalat ungefär som i tjeckiskan) övergå till ett r-ljud. Redan på ett mycket tidigt stadium har ? varit ett överflödigt tecken och därför ersatts av ᛉ.
[2] Jfr Chantepie de la Saussaye, The Religion of The Teutons, s. 360.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free