Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följd av »interpretatio Germana» en gång ha identifierats med den mithraistiske Zeus-Oromazdes. Det kan icke ha varit Oden, den på Sleipne framsprängande stormguden, vars heliga tal varit 18 (jfr § 32) och som i egenskap av trolldomsgud därtill varit förbunden med det i 18 ingående talet 9. Ej heller kan det ha varit Ty, som vid tiden för runskriftens uppkomst och veckodagsnamnens inlånande från romarna varit stridens och segerns gud och därför tilldelades talet 16 (jfr ovan § 18). En germansk motsvarighet till Zeus-Oromazdes kan därför endast vara att söka i Ull, vilken att döma av en mängd ortnamn en gång varit vida dyrkad i norden och troligen en gång intagit en central ställning i den forngermanska gudavärlden[1]. Redan hans namn, som utan tvivel sammanhänger med det gotiska wulþus ’härlighet’ (ursprungligen sannolikt ’glans’)[2], tyder på, att han varit en ljusgud. Det torde väl få anses vara synnerligen antagligt, att namnet Ull går tillbaka på ett av den indoeuropeiske himmelsgudens namn, Ty på ett annat (fornisl. týr, gen. tivar = lat. divus, gr. δτος etc). Guden Ull låter sig också på ett mycket naturligt sätt förknippa med idegransrunan. Enligt Grímnismál hette hans boning Ýdalir = ’idegransdalarna’:
»Ydalen äger Ull till boplats;
han grundade där sin gård.»[3]
»Ulls nåd han äger och alla gudars,
som dämpar flamman först.
Ty världarna öppnas för åsars blickar,
då från lågan man kittlarna lyft.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
