- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
85

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Romerska rikets gräns i slutet av andra århundradet e. Kr. (goter m. fl.) bör han ha ägt samma kultiska betydelse. Enligt Snorre (Gylfaginning 30) tänktes Ull såsom en framstående bågskytt. Av idegranen förfärdigades ju de bästa bågarna. Denna hans egenskap av skytt kan mycket väl vara något ursprungligt. I många folks mytologi föreställas ju ljusgudomligheter såsom ägande båge och pilar (jfr antikens Apollon). Den trettonde månaden i den avestisk-persiska månadskalendern var helgad åt en stjärngudomlighet Tîshtrya (Tîr), som på baktriska mynt kallas Τειϱο och framställes med båge och pil (pers. tîr betydde för övrigt ’pil’, jfr Cumont, T&M. 1, s. 136). Det är högst antagligt, att germankrigarna i de romerska härlägren i denna gudomlighet sett en motsvarighet till Ull[1].

30. Efter runorna ^ och ^ följer i futharken tecknet ᛉ, vars ljudvärde ursprungligen kan ha varit ett tonande väsljud, som över ett ljud, snarlikt det tjeckiska ř (ʀ i runologernas vanliga transkription) övergått till tremulanten r (jfr ovan s. 82, not 1). Ett dylikt tonande väsljud har i forngermanskan aldrig förekommit i början av ett ord. Det är därför i detta fall höjt över varje tvivel, att tecknets namn valts med hänsyn till det däri ingående utljudet. Man har antagit, att denna runas forngermanska namn varit *alʓiʀ och att den haft betydelsen ’älg’[2]. I nordisk folktro är emellertid älgen ett djur, som aldrig synes ha tillmätts någon särskild magisk betydelse. I en sydligare fauna är han dessutom okänd. Naturligtvis skulle man kunna tänka sig, att älgen såsom mera förtrogen för nordborna fått ersätta ett snarlikt sydeuropeiskt högdjur, t. ex. kronhjorten, men även i detta fall erbjuder sig ingen anknytning till senantik eller främreasiatisk djursymbolik. En riktig lösning av denna runas namngåta kan därför knappast vara att finna på annat sätt, än att vi gå ut ifrån, att ett fonetiskt liknande namn av helt annan betydelse varit det ursprungliga. Ett sådant av omisskännlig religiös-magisk innebörd är det ej heller svårt att uppspåra. Genom Tacitus är det bestyrkt, att bland östgermanerna vid tiden strax före slutet av första


[1] Om Ull senast Ivar Lindquist, Namn och bygd 14, s. 82 ff.
[2] Jfr Wimmer, Die Runenschrift, s. 133, och Bugge, Norges Indskrifter, Indl., s. 82.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free