Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundradet e. Kr. ett gudomligt brödrapar åtnjutit dyrkan. »Hos naharvalerna visas en lund, till vilken anknyter sig en fornåldrig gudadyrkan. Denna förestås av en i kvinnlig skrud klädd präst, men ställets gudar uppger man, med romersk omskrivning, vara Castor och Pollux», säger Tacitus (Germania, kap. 43)[1] och meddelar, att gudaparets germanska namn var »Alcis». Religionshistorikern Heim har häri velat se en germansk plural *Alkīz[2]. Det latinska c torde dock genom ljudsubstitution här ha återgivit ett forngermanskt frikativt gutturalljud, χ›h. Det germanska ordet kan då förbindas med got. alhs ’helgedom’, lett. elks ’avgud’ och det angelsaxiska verbet ealᵹian ’skydda’ (jfr Feist, Etym. Wörterbuch der gotischen Sprache2, s. 27). ○Alhīz (sedermera *Alhīž) skulle då lämpligast kunna tolkas såsom betydande ’skyddarne’ (ett h-ljud finna vi också i det angelsaxiska namnet på runan: eolhx). Denna betydelse stämmer väl med den allmänindoeuropeiska föreställningen om tvenne ljusgudomligheter, som uppfattats såsom ett tvillingpar och i vilka man sett människornas välgörare. »Sie gewähren ihnen Nahrung, Reichtum, Glück und Ruhm, heilen Krankheiten aller Art und stehen dem Bedrängten in Not und Gefahr bei, besonders bei Schiffbruch», säger Wilke (Die Religion der Indogermanen in archäologischer Betrachtung, s. 191). Helt säkert gå antikens Dioskurer, vedasångernas Açviner[3] och det forngermanska brödraparet tillbaka på en uråldrig indoeuropeisk myt av astralt ursprung. Inom kejsartidens mithraism ha Dioskurerna spelat en rätt framträdande roll. Liksom man finner Mithra åtföljd av de båda Dadophorerna (fackelbärarna), möter man på monumenten den högste guden Saturnus-Zervan med en Dioskur på vardera sidan (jfr Cumont, T&M. 1, s. 85; del 2, fig. 320). Vilket tal Mithrakulten har förknippat med dessa Dioskurer, veta vi icke. Varken litterära källor eller skulpturala monument ge oss direkt ledning. Enligt mithraistisk åskådning voro emellertid de båda Dioskurerna representanter för de båda hemisfärerna (jfr T&M. 1, s. 85 och s. 300 f.). Liksom Ahura Mazda enligt persisk åskådning haft hela zodiaken under sitt välde och identifierats med denna (jfr § 29), torde var och en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
