Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högt i anseende, och hos grekerna offrades hästen särskilt åt vind- och dödsgudomligheter[1]. Hos forngermanerna hörde hästen framför allt tillsammans med vind- och dödsguden Oden, som på sin åttafotade Sleipne, den bäste av hästar, sprängde fram i nattens vilda jakt. Liksom Tor var vagnguden (jfr § 20), var Oden hästguden κατ’ἐξοχἠν[2]. Runan ᛖ bör därför ha varit helgad åt Oden. Runans tal är 18, och samma tal finna vi i magisk forngermansk dikt karakterisera just Oden (Wodan): 18 frågor ställer Oden till jätten Vavtrudne, och 18 äro hans trollsånger (jfr § 40, 18), 18 trollord galdrar Wuodan i andra Merseburggaldern för att bota en hästs vrickade ben, och galdern har bestått av 18 + 18 + 18 ord (jfr § 43,2). Samma talförhållande återfinnes i en angelsaxisk läkedomsgalder (jfr § 44, 1); och i en fornengelsk läkedomsbok (Old English Leechdoms 3: 34, 23) säges om Woden (Oden): »då tog Woden nio spådomspinnar, därpå slog han huggormen, så att den flög i nio stycken» (= ða genam Woden VIIII. wuldortanas, sloh ða ða næddran ðæt heo on VIIII. to fleah)[3], alltså uppstodo 9 + 9 = 18 magiska tingestar. I Buslas trollsång i den isländska Bósa-sagan består diktens slutstrof, som kallas »syrpuvers» och vari »mestr galdr» säges vara dold, av 36 = 2 × 18 trolldomsord: Odens tal kombinerat med trollets. Då Egil Skallagrimsson får hornet med det förgiftade ölet att springa sönder genom en magisk dikt, bestod denna av 18 ord i varje halvstrof o. s. v. (jfr § 45, 2 ff.). Odens rent personliga tal[4] har tydligtvis varit 18. Söka vi så ett samband med den mithraistiska talsymboliken, finna vi, att i den avestisk-persiska månadskalendern den adertonde dagen var ägnad åt Rashnu (pers. Rashn), rättvisans gud. Då denne likt Sraosha var Mithras broder och följeslagare, kan han icke gärna ha saknats i den mithraistiska kalendern. Såsom rättvisans gudomlighet har hans emblem varit en våg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
