Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han väger de avlidnes handlingar i dödsriket och rubbar ej vågens utslag åt något håll[1]. Nu är det märkvärdiga, att enligt grekisk, från Pythagoras härstammande talmystik 5 ansågs för rättvisans symbol, därför att ett grekiskt Ε = 5 i ställningen ? i den bekanta delphiska inskriften framställer bilden av en våg. Det på sidan ställda e-tecknet har sålunda inom antiken varit en symbol för rättvisan. Denna symbol torde utan tvivel ha varit i bruk även bland senantikens bokstavsmystiska mithraister[2]: ? har hos dem varit ett magiskt tecken för rättvisan, vars tal enligt deras månadskalender var 18. I slående överensstämmelse härmed uppvisar den äldre runraden, ordnad efter de verkliga talvärdena, såsom n:r 18 runan ᛖ, vilken tillika med varianten ? osökt låter härleda sig ur ett på kant ställt grekiskt Ε. Kan nu Oden tänkas ha något gemensamt med den iranske Rashnu? Liksom denne har han framför andra gudomligheter varit en fruktad dödsgud, i äldre germansk folktro troligen i högre grad en gud för de döda än under vikingatiden, då blott de på våldsamt sätt döde tänktes komma till honom. Han jämställdes ju också med den romerske Mercurius, vilken såsom själaledare har vissa beröringspunkter med Sraosha. Enligt nordisk mytisk dikt har dock Oden i regeln icke själv hämtat de döde: han har i sin boning inväntat dem[3]. I senare nordisk myt nämnes visserligen Odens sonson Forsete[4] såsom rättvisans gud, men det är rätt sannolikt, att denne icke är något annat än en senare utveckling av en viss av dödsgudens funktioner i äldre tid. Åtskilligt tyder nämligen på, att Oden även uppträtt såsom domare. I Grímnismál, str. 30, talas det om de hästar, som åsarna rida »var dag, då de äga till doms att fara till Yggdrasils heliga ask». Detta träd var ju speciellt uppkallat efter Oden, och det naturliga har väl varit, att han lett domstolsförhandlingarna. I Gylfaginning 14 säges på tal om denna ask: »det är där gudarna ha sitt domställe. Var dag rida åsarna ditopp över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
