- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
95

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

isländsk-norska namnet var under medeltiden lǫgr med betydelse ’vatten, vätska’. Andra germanspråk, danska och tyska, avge samma vittnesbörd om betydelsen[1], och det gotiska namnet laaz (bevarat i Salzburghandskriften) tyder på ett ursprungligen med de föregående namnen fonetiskt överensstämmande ord[2]. Med den kännedom vi från det föregående äga om runmagiens persiska anor stämmer det också synnerligen väl, att vid sidan av jordens runa och sol- och eldsymbolernas (12 *petra, 15 ’sol’, 5 ’fackla’) även vattnet, som för forntidens perser var nästan lika heligt som elden, finnes representerat bland den äldre runradens talsymboliska bokstavsnamn. Denna runas talvärde måste enligt den teori, vi följa, ha varit 20. Kan nu även denna symbol återföras på mithraistisk, från Persien stammande talmystisk åskådning? Gå vi till den avestisk-persiska månadskalendern, som hittills i så många fall varit oss till ledning, visar det sig, att den nionde dagen varit helgad åt elden (av. Àtar) och den tionde åt vattnet (av. Âpô). Orsaken till denna placering synes mig icke svår att genomskåda. Elden har såsom det mest gudomliga elementet fått talet 9 = 3 × 3, och det näst detsamma heligaste, vattnet, har fått det därpå följande talet sig tilldelat (vattnet och elden dyrkades såsom bror och syster, jfr T&M. 1, s. 297). Av vissa talmystiska skäl hade emellertid 10-talet av runradsbildaren redan reserverats för en av vattnets uppenbarelseformer, isen (jfr § 26). Till kalendern har runradsbildaren tydligtvis först vänt sig, då det gällt att finna magisk valör hos högre tal (15—24). I den avestisk-persiska månadskalendern är den tjugonde dagen helgad åt Verethragna (pers. Bahrâm)[3], försvarsförmågans, segerkraftens gudomlighet. I Avestareligionen har denne otvivelaktigt stått i ett visst samband med vattnet. I yasht 14, 3 berömmer sig Verethragna av att i »härlighet» vara »den härligaste»; i yasna 68, 11, 21 förklaras vattnen ge »makt och härlighet». I den till Verethragna ägnade yasht 14 uppträder han i en mängd inkarnationer: såsom vind, tjur, häst, kamel, vildsvin, ung man,


[1] Jfr Bugge, Norges tidskrifter, Indl., s. 57 f.
[2] Jfr Feist, Etym. Wörterbuch der gotischen Sprache2, s. 238.
[3] I medelpersisk tid har denne gud identifierats med planeten Mars och uppfattats såsom alstrande glöd och hetta. Någon dylik sammansmältning med Mars kan icke gärna ha skett inom den romerska Mithraläran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free