- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
104

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna vara oss till hjälp vid vårt slutliga syfte, förklaringen av den verkliga innebörden i de magiska runinskrifterna.

40. Den avdelning i Hávamál, som nämnes Lióðatal, »Odens trollsånger», består som bekant av icke mindre än 18 strofer, där det ena slaget av galdrar efter det andra uppräknas. Där omtalas magiska formler eller trollsånger (lióð), som kunna göra vapen slöa, lugna storm, skydda i strid, väcka hängda till liv, framtvinga en gift kvinnas ynnest o. s. v. Med beklagande har man konstaterat, att »galderns fader» blott uppräknar en serie av trolldomsdikter, men tyvärr icke ger prov på någon verklig sådan. Man har emellertid hittills icke tänkt på, att om vi icke här ha framför oss en samling galdrar, vi törhända i stället begåvats med en serie beskrivningar på, hur olika slag av galdrar skola förhålla sig i talmystiskt avseende: Lióðatal kan likt run-ramsorna vara en mnemoteknisk dikt. Att helt tyda dessa dunkla anspelningar är naturligtvis icke möjligt i en förstahandsundersökning. Åtskilligt däri bör emellertid stämma med vad vi lärt känna av fornnordisk talmystik genom att hava fastställt den rätta runföljden och dessa teckens sannolikt ursprungliga namn. Att på varje punkt vänta en överensstämmelse med ett runnamn är dock en orimlighet. Dikten handlar icke om runor, utan om talförhållanden. Då emellertid det alltid finnes ett samband mellan en runa och dess tal, kan på mer än ett ställe bevis för utharkteoriens riktighet vara att hämta ur dikten. Där vi icke finna sådana, få vi nöja oss med upplysningar om vissa tals speciella trolldomskraft, meddelanden som kunna vara av stor betydelse för förståelse av galderkonst och även runmagi, ty dessa hava tvivelsutan varit bundna vid kravet på en sträng överensstämmelse mellan ett visst krafttal och antalet av en dikts strofer och ord eller summan av en inskrifts runtecken och deras talvärden.

En analys av innehållet i Lióðatal synes mig visa, att stroferna 1—8 på ett och annat undantag när ha mer om tal än om runor att förtälja, men att från och med strof 9 sambandet med runnamnen ofta tydligt nog framskymtar.

1. Första strofen (måhända en defekt inledningsstrof + en rest av en första strof) har lydelsen[1]:


[1] Eddan citeras här och i det följande efter Gustav Neckels edition av 1914 (med korrigerande av ett par tryckfel). Översättningen ger Åkerbloms tolkning, men är i raduppställningen anpassad efter Neckels anordning av den isländska texten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free