- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
106

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.

Þat kann ek it þriðia:         ef mér verðr þǫrf mikil
        hapts við mina heiptmǫgo,
eggiar ek deyfi         minna andskota,
        bitat þeim vápn né vélir.


»En tredje jag känner:         vid trängande nödtvång
        att hejda fienders hop
kan eggar jag döva         för dem, som mig hota.
        Då såra ej hugg eller slag.»


Talet tre torde av den magiska åskådningen ha uppfattats såsom ägande makt att neutralisera verkan av en eggs båda kanter. Då särskilt farliga svärd torde ansetts vara förhäxade, vore en magisk hjälpsökan hos det gudomligas tal (3) rätt naturlig. För övrigt är det ju möjligt, att vi i detta fall liksom i det följande ha att räkna med talmystiska föreställningar, som oberoende av runradens anordning förefunnits hos forngermanerna (snarast på grund av lån från grekisk-romersk magi).

4.

Þat kann ek it fiórða:         ef mér fyrðar bera
        bǫnd at boglimom,
svá ek gel,         at ek ganga má;
        sprettr mér af fótom fiǫturr,
        en af hǫndom hapt.


»En fjärde jag känner:         om fiender fresta
        att binda mig armar och ben,
den galder jag sjunger,         att jag går, vart jag önskar;
        då springer var fjätter av fot,
        då springer var häfta av hand.»


Här vore ett samband med vagnrunan tänkbart. Denna var Tors runa, och 4 hans tal (jfr § 20). Genom att åkalla honom kunde man ju tänka sig få kraft att bräcka bojor. Emellertid ha vi att räkna med möjligheten, att tron på 4-talets kraft att befria från bojor kan härstamma från den grekisk-romerska senantiken. Såsom redan påpekats, var 4 inom ursprunglig grekisk talmystik Hermes’ heliga tal (jfr § 2 f.), och denne gud var en mästare i att befria från bojor. Väl känd är myten om hur Hermes-Mercurius befriade Ares-Mars från aloadernas bojor[1].

[1] Jag anser det även möjligt, att Ares-Mars’ samband med talet 3 kan ligga till grund för den i strof 3 omtalade underkraften hos detta tal (jfr § 2 och § 3, 7).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free