- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
110

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Talet 11 tillkommer guden Frö såsom árguð (jfr § 27). Hade vi att göra med en trolldikt från runmagiens första tid, hade helt säkert talet 16, Tys tal, kommit till användning för vinnande av skydd i strid. Vid vikingatidens ingång synes emellertid Frö ha utvecklats till en stridsgud. I »Sigurðarkviða in skamma» (str. 24) betecknas krigaren med kenningen »Frös vän» (Freys vinar), och i skaldedikterna finnas åtskilliga anspelningar på Frö såsom stridsgud, i Ulv Uggasons »Húsdrápa» lyder t. ex. en strof (tolkad av Åkerblom):

»På guldborst-galten ställdes
till Grimnes sons borg, som skimrar,
färden av Frey, som mordvan
framförde stridshop, han samlat.»


Vi ha därför anledning att antaga, att man under vikingatiden i vissa fall gått till anfall under åkallan av Frö. Seden kan ha spritt sig från Frös föregivna ättlingar Uppsalakonungarna och ynglingaättens avkomlingar i Norge. Det är även tänkbart, att man av rent magiska skäl sökt hjälp hos livsguden Frö, då det gällt att helskinnad komma ur faran (heilir hildi frá), däremot åkallat dödsguden Oden, krigskonstens högste gud, då seger till varje pris eftertraktats. Att det är fråga om det förstnämnda alternativet, framgår tydligt av Eddastrofens ovan citerade ordalag.

12.

Þat kann ek it tólpta:         ef ek sé á tré uppi
        váfa virgilná,
svá ek rist         ok i rúnom fák,
        at sá gengr gumi
        ok mælir við mik.


»En tolfte kan jag:         om ett träd jag skådar
        med ett lik som vändes för vind,
jag vet så rista,         så runorna färga,
        att den döde går ned,
        och att han mäler med mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free