- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
111

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag har i det föregående (jfr § 28) framställt åsikten, att p-runan, som av goterna nämnts pertra (ursprungligen *petra), bör ha haft talvärdet 12 och ha symboliserat jorden. Den ovan citerade Edda-strofen ger ett ytterligare stöd åt detta antagande: den tolfte galdern, d. v. s. en trolldikt med tolvtalet dolt i sin ordsumma, säges ju ha makt att bringa en hängd ned till marken, till jorden, för att tala med besvärjaren. Jordens tal, tolvtalet, skall sålunda draga honom till sig, jfr den nedan i § 44, 3 omtalade angelsaxiska trollformeln för att hindra bin att lämna gårdens mark.

13.

Þat kann ek it þrettánda:         ef ek skal þegn ungan
        verpa vatni á,
munat hann falla,         þótt hann i fólk komi,
        hnigra sá halr fyr hiǫrom.


»En trettonde kan jag         med kraft att giva
        åt en pilt, som med vatten jag vigt,
att ej han skall stupa,         hur striden än hotar;
        ej skall han segna för svärd.»

Här rör det sig liksom i strof 11 om skydd i strid, men icke om en hel skaras räddning, utan om hjälp åt en enda, som magiskt signats. Enligt vad jag i det föregående (jfr § 29) utvecklat bör idegransrunan ha varit det trettonde runtecknet och dess tal helgat åt bågguden Ull[1]. Om denne säges i Snorres »Gylfaginning» (kap. 30): »honom är det gott att åkalla i tvekamp». Vad den antydda magiska vattenösningen beträffar, har man ingalunda nödigt att antaga kristen inverkan. Vattenösningen, som även var en av Mithramysteriernas ceremonier, fanns i norden redan i förkristen tid: man öste det första badvattnet över barnets huvud under uttalande av högtidliga ord[2].

14.

Þat kann ek it fiórtánda:         ef ek skal fyrða liði
        telia tiva fyrir,
ása ok álfa         ek kann allra skil;
        fár kann ósnotr svá.


[1] Liksom i främreasiatisk religion åt Ahura Mazda och Jupiter Dolichenus. I en astrologisk föreskrift (se Boll, Sternglaube und Sterndeutung3, s. 176) säges den 13:de dagen vara gynnsam för angrepp.
[2] Jfr Olrik og Ellekilde, Nordens gudeverden, s. 137.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free