- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
135

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Egils besvärjelse består, såsom jag ovan markerat, först av 17 ord, varefter en paus följer, då han vrider hästhuvudet mot land. Sedan uttalas ytterligare 34, d. v. s. 2 × 17 ord. Genom att kombinera primtalet 17, den magiska grenens tal, med demontalet 2 bar han tydligtvis åsyftat att vinna makt över landvättarna. »Landvetter» kallades i Norge de underjordiska väsen, som tänktes bo inne i fjället och under jorden och som värnade om landet[1]. I Landnámabók förtäljes, att det i Islands äldsta hedniska lagar fanns en bestämmelse, att man icke borde bruka skepp med djurhuvuden. Men om någon ändock hade ett dylikt på sitt fartyg, skulle det ovillkorligen tagas ned, då land kom i sikte. Man fick icke nalkas land »med gapande huvuden och uppspärrade trynen», för att icke »landvättarna skulle bli skrämda». Här ha vi tydligtvis förklaringen till, att Egil vänder ett gapande hästkranium[2] mot land och uttalar en besvärjelse mot landvättarna. I olikhet med Magnus Olsen[3] tror jag icke, att det varit de tvenne mot Erik och Gunhild riktade dikterna, som inristats i stången. Enligt sagans ord har det varit de strax förut anförda besvärjelseorden, som inskurits i nidstången. Att talet 17 ingår i denna besvärjelses ordsumma, har utan tvivel haft sin alldeles speciella orsak. Det kan bero på, att nidstången är en fortsättning av ett annat trolldomsinstrument, den magiska grenen, och att björkrunan och dess tal representerat denna. 17 var emellertid även Friggs tal (jfr § 31). Såsom dödsguden Odens maka har hon sannolikt enligt fornnordisk folktro haft makt över »de underjordiske». Så har varit fallet med Friggs motsvarighet hos sydgermanerna, gudinnan Bertha (Përchta), som med sin här av elementarandar sörjde för jordens fruktbarhet och med deras hjälp plöjde under jorden med sin träplog. En variant av samma gudinnegestalt, gudinnan Stempe i Tyrolen, har i folktron tänkts såsom ägande hästgestalt; på sina ställen kallas hon i Tyskland


[1] Jfr Alexander Bugge i Norges Historie 1 (Kristiania 1912), s. 199.
[2] Hästen spelar dessutom en framträdande roll i den isländska niddikten, jfr Erik Noreen, Studier i fornvästnordisk diktning, andra samlingen, s. 48 f. och s. 58 f., samt för vidare litteraturhänvisningar Schoenfeld, Das Pferd im Dienste des Isländers zur Saga-Zeit, s. 74 ff.
[3] Om Troldruner, s. 20 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free