- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
149

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom vi i det följande skola se, har talet 23 en speciell magisk betydelse. Det förekommer särskilt i gravinskrifter och torde ha ansetts vara demonskrämmande (dess runas namn betydde ju »dager, ljus»). Fjärde rungruppen tawido har talvärdet 81 = 9 × 9, vilket är trolldomsrunans heliga tal (16 + 3 + 7 + 10 + 23 + 22). Räkna vi så slutligen tillsammans talvärdena hos alla fyra rungrupperna och lägga därtill talvärdet av de av fyra rundlar bestående fyra skiljemärkena, få vi: 143 + 104 + 46 + 81 + 16 = 390 = 30 × 13, alltså ett tal, jämnt 10 gånger så stort som figurernas antal (39) i det nedanför runraden befintliga ornamenterade bältet[1]. Detta resultat har runristaren kunnat uppnå tack vare att han insatt fyra av lämpligt antal punkter bestående skiljemärken. I det följande skola vi finna flere bevis för, att skiljemärkena tillmätts talvärden i runmagien på samma sätt som i den senantika bokstavsmystiken. Vid detta första av oss skärskådade exempel på virtuosmässig rungematri kan det vara av intresse att uppställa frågan: — hade ett tillnärmelsevis lika matematiskt välbyggt resultat kunnat nås, om vi använt räknesättet f = 1, u = 2 etc. etc? — I så fall hade vi fått 156 + 112 + 51 + 87 (alltså varje rungrupps talvärde enligt förra systemet, ökat med antalet av gruppens runor: varje runa utom f har ju i futharken fått ett skenbart talvärde, som är + 1 högre än det verkliga). Talet 156 är visserligen en multipel av 13 (12 × 13), beroende därpå, att rungruppen består av just 13 tecken. All inbördes harmoni mellan rungruppernas talvärden saknas emellertid nu. Talet 13 ingår varken i 112, 51, 87 eller 422 (summan av 156 + 112 + 51 + 87 + 16)! 112 = 16 × 7, men ingendera siffran ingår i de övriga 4 talen; 51 = 3 × 17, men 3 ingår ytterligare blott i 87 och 156; talet 17 i intet av de övriga talen; 87 = 3 × 29, men 3 ingår i övrigt blott i talen 51 och 156; dessutom är ju 3 ett alltför enkelt tal för att kunna tyda på ett fall av virtuosmässig gematri. Blott den tolkning, jag ovan lämnat i anslutning till min utharkteori, visar en verkligt frappant överensstämmelse mellan icke mindre än tre teckengrupper (den


[1] Liksom i fråga om andra ornamenterade föremål med runor (jfr särskilt § 51) föreligger sålunda en bestämd korrespondens mellan rungematrien och de dekorativa figurerna. Guden Ull, som även var sköldgud, uppträder törhända i första bältet bärande en sköld med 13-uddig stjärna (13 var Ulls heliga tal, jfr § 29.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free