Runornas talmystik och dess antika förebild / 161 (1927) Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bägge rungrupperna innehålla alltså samma talvärde, trefalden av det lyckosamma talet 24. Tredje runan från slutet är en l-runa. Förr har man velat se en felskrivning och läsa alu. Det genialiska visar emellertid, att ett dylikt antagande är onödigt. Medräknas skiljemärket, blir talvärdet av det hela = 145 = 29 × 5. Amuletten torde därför ha tjänat även som skydd mot det onda ögat (jfr § 21, obs., att 29 är ett primtal). Genom användande av bindrunor äro runtecknens antal 15 = 3 × 5.

55. På en brakteat från Darum Danmark (Darum II) läses:

ᚠ	ᚱ	ᛟ	ᚺ	ᛁ	ᛚ	ᚫ		ᛚ	ᚫ	ᚦ	ᚢ
f	r	o	h	i	l	a		l	a	þ	u

Det första ordet torde vara ett namn, det senare är det från ovan behandlade brakteatinskrifter kända laþu ’kärleksgåva’. Mellan de båda rungrupperna står enligt vad avbildningen hos Stephens, Runic Monuments 4, s. 76 visar icke (såsom Noreen, s. 376, anger) något skiljemärke. Första rungruppens talvärde är 24 + 4 + 22 + 8 + 10 + 20 + 3 = 91 = 7 × 13. Andra gruppens talvärde är 20 + 3 + 2 + 1 = 26 = 2 × 13. Bägge grupperna innehålla sålunda gematri, byggd på det starkt magiska gudatalet 13. Det gemensamma talvärdet är 117 = 9 × 13. I det hela ingår sålunda undrets tal.

56. På en hyvel från Vi i Danmark läses på ena sidan:

ᛏ	ᚫ	ᛚ	ᛁ	ᛃ	ᛟ	och på särskild rad:
t	a	l	i	j	o

ᚷ

ᛁ

ᛋ

ᚫ

ᛁ

ᛟ

ᛃ

⁞

ᚹ

ᛁ

ᛚ

ᛁ

ᛉ

ᚫ

ᛁ

ᛚ

ᚫ

ᛟ

ᚱ

ᛒ

ᚫ

g

i

s

a

i

o

j

w

i

l

i

ʀ

a

i

l

a

o

r

b

a

Inskriften finnes avbildad i Stephens, Handbook, s. 83, men rätt bristfälligt. Rättelser ha gjorts av Wimmer, Aarbøger 1867, s. 29, och 1868, s. 69 f. Åtskilliga runor av dem, som följa efter skiljemärket, vilket består av 4 punkter (jfr Wimmer, Die Runenschrift, s. 163 f.), äro till sin läsning osäkra. Jag har ovan följt Noreen, s. 392 (jfr dock v. Friesen, Röstenen, s. 138 f.). Inskriften tillhör icke det säkrare materialet. Jag behandlar den dock i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>