Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runstenar, daterad av Bugge till tiden strax före 600, finnes följande inskrift (avb. hos Wimmer, Die Runenschrift, s. 210): iuþingaʀ (rad 2:) i͡k wakraʀ : unnam (rad 3:) wraita. I andra raden bilda de båda första runtecknen ligatur, jag läser med Bugge (i noggrann överensstämmelse med teckningen hos Wimmer) ik, ej (såsom Noreen, s. 385) ek. Vokalen e kan mer eller mindre dialektiskt ha haft ett slutet uttal, som motiverat en skrivning med i-runan, då så av gematriska skäl behövdes. Bruket av ett skiljetecken med tvenne punkter i mellersta raden låter oss misstänka, att ristaren kan ha eftersträvat ett talmystiskt syfte. Talvärdet visar sig vara : 55 (10 + 1 + 2 + 10 + 9 + 6 + 3 + 14 = iuþingaʀ) + 51 (10 + 5 + 7 + 3 + 5 + 4 + 3 + 14 = ik wakraʀ) + 2 (skiljetecknets talvärde) + 41 (1 + 9 + 9 + 3 + 19 = unnam) + 43 (7 + 4 + 3 + 10 + 16 + 3 = wraita) = 192 = 8 × 24. Alltså det stora välgångstalet. Samtidigt är det emellertid även ett Torstal 192 = 48 × 4. Runstenen är sannolikt vigd åt Tor och anförtrodd i hans skydd. Bugge och Wimmer tolka första raden såsom namn på den, åt vilkens minne stenen rests. Det övriga bör tolkas »Jag Wakraʀ utförde (unnam) ristningen (wraita)».
15. På den vackert och klart skurna brakteaten från Skodborg (Stephens n:r 67, avb. i Handbook, s. 190) löper i ring längs kanten följande inskrift, som jag vid translitterationen för översiktlighetens skull indelar i ordelement: auja alawin auja alawin auja alawin j alawid. Ordet auja betyder ’lycka’, Alawin och Alawid torde vara namn; j-runan har uppfattats såsom en förkortning för ja ’och’ (jfr Noreen, s. 386). Det synes mig dock sannolikare, att det är en lönnruna, som i likhet med samma runtecken på Stentoftenstenen bör läsas med sitt namn, alltså ett nordiskt *jāra (inskriften är från 5. årh.) med betydelsen ’gott år, god äring’. Detta passar ju gott till ordet auja ’lycka’. Talvärdet av inskriftens 3 auja är 54 = 3 × 18 (3 + 1 + 11 + 3), talvärdet av dess 3 alawin är 156 = 3 × 52 (3 + 20 + 3 + 7 + 10 + 9), härtill kommer talvärdena av j-runan = 11 och alawid = 66 (3 + 20 + 3 + 7 + 10 + 23). Summeras dessa tal, få vi: 54 + 156 + 11 + 66 = 287 = 41 × 7. Det tre gånger i inskriften ingående ordet auja ’lycka’ är ju till sin innebörd synonymt med namnet på 7-talets runa (ags. wyn ’välbehag’, jfr § 23). Då talet 41 icke kan delas jämnt med något tal högre än 1, är talet 287 i eminent mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
