Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande kärlekens ande. Den storheten är tjänandets
storhet.
Men Jesus stannar icke vid det yttre. Han tränger
igenom människolivets höljen. Han vänder sig till
dem som äro fattiga i anden, det är till dem, som
känna sitt inre armod och längta efter att fylla sin
tomhet med Guds fullhet. De som äro belåtna med
sig själva och sin fromhet och på sin höjd
missbelåtna med andra, de behöva honom icke; till dem är
han icke kommen. De hava nog och övernog. De
hava fått ut sin del. Mot deras pösande självgodhet,
deras dömande egenrättfärdighet och deras
skrymtaktiga högmod har han vreda ord. De behöva
avklädas lögnen vari de hölja sina liv. Vi måste alla
bliva som barn. Vi måste bliva uppriktiga. Vi måste
inse vår fattigdom. Dessa fattiga äro i själva verket
rikare än de ana. »Saliga äro de som äro fattiga i
anden, ty dem hör himmelriket till.» (Matteus 5:3).
Jesus blev icke en frihetshjälte, så som folket
trodde och väntade. Hans bragd hade en djupare
betydelse och en större räckvidd. Han kom för att
befria dem, som äro fångna i världens och
frestelsens och ondskans bojor. Judarna förargades, när
han talade om att de såsom hans lärjungar skulle
genom sanningen göras fria. De svarade honom: »Vi
äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar
under någon. Huru kan du då säga: ’I skolen bliva
fria’?» Jesus svarade dem: »Sannerligen,
sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han
är syndens träl.» (Johannes 8: 33—34).
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
