Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett barn, en son, på vilkens »skuldror herradömet
skall vila». Han skall »tala frid till folken».
Vida omkring i folkvärlden levde väntan på en
fridsfurste. Och trött av striderna, ivrig och
hoppfull har mänskligheten i någon sin del mer än en
gång, icke först i vår tid, trott världsfreden redan
vara inne eller snart förestående. Kejsar Augustus
hyllades som upphov till »glädjebudskap», som
»frälsare» och »gud», då folken fingo andas ut en
stund i romerska världsriket. Slika fredstankar
hava knutits vid Karl den store och flere fredsälle
härskare. Men aldrig förverkligades de mer än
under korta år eller årtionden och då endast för en
ringa del av jordens folk.
Världsfreden utgör en omistlig riktlinje, ett
ständigt mål för mänsklighetens strävan. Men ofta
fråga vi tvivlande: Kan denna uppenbarelsens
oförgängliga tanke någonsin bli verklighet på denna
vår jord? Folken se dunkelt och endels, och de
sträva framåt, även när det sker som redligast, utan
överblick över det helas sammanhang. Skall
änd-giltig fred vinnas, förr än bortom jordelivets gräns
i det eviga fridsrike, där folkens vägar omsider
sammanlöpa, om de eljest nå fram? Skall, enligt
profetians i historiens ljus tydda ord, någonsin ett
rättssamfund av stater och folk äga myndighet på
jorden att förhindra och avstyra krigets blodiga
form av tävlan och avgörelse? Kristna församling,
våga vi icke hoppas, orka vi icke tro, vad profeten
siat och änglar sjungit, då kunna vi icke uppriktigt
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
