Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden. Negerhövdingen omtalade för Livingstone,
att han fasade för en man som i drömmen
förföljde honom med ett långt spjut. Men när han
fått höra julevangeliet och änglahälsningen, så
drömde han icke längre den drömmen, utan kände
förtröstan och frid. Barnet vågar icke somna in
av fruktan för onda drömmar. Den vuxne vågar
inte vakna av fruktan för den onda verkligheten.
Därför lyfter änglahälsningen först våra tankar
till Gud, hans härlighet, hans ära, hans kärlek,
hans nåd. Vi få innesluta oss själva, våra
omsorger och vår ofrid, vår oduglighet och vår
fruktan i hans namn, i hans ära. Först sedan
lovsången ljudit till Guds ära, följer som en verkan
därav frid på jorden. Friden måste komma
ovanifrån. Den kan icke skapas nedanefter av
människans egen föresats och kraft. Den måste vara
en gåva av Gud, en återglans av Guds ära.
Likadant i Fader vår. Bedj aren längtar att
för Gud utgjuta sitt hjärta. Han vill komma med
sina bekymmer, kanske brödbekymmer, timlig nöd,
sjukdom, hemsökelse, kanske hjärtats bekymmer,
skulden, frestelsen och allt det onda som tillhör
människans öde och livets gång. Men Jesus
tilllåter honom icke att genast dyka in i det som
ständigt sysselsätter hans tankar och kväljer hans
hjärta. Innan bedjaren får slippa in till sina
egna omsorger och bekymmer, tager Jesus ut
honom under Guds fria himmel och låter honom ana
och skåda Guds outgrundliga storhet och nåd.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
