Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släkt och vänner till årets största fest,
Påskhögtiden. Nu stod han vid sin längtans mål. Även om
gossen inte ’hade hetat Jesus, även om han inte
skolat få namnet Kristus, det namn, som är över
alla namn, så är en tolvårig gosse som längtat att
få komma med till helgedomen, låt oss säga till
domkyrkan, och som nu för första gången befinner
sig där på en av de stora högtiderna, då
gudstjänsten utveckl ir all sin mäktiga och innehållsrika
skönhet, en 1 ild som drar till sig vår
uppmärksamhet och som kommer vår känsla att dallra, om vi
överhuvud äja något hjärta för människan och
hennes eviga bestämmelse. Ty i en varm och rik
barnasjäl är genklangen stark av tonen från ovan.
Gossen hace längtat till templet. Men vägen dit
var lång. Det händer mångenstädes i våra bygder,
att de långväga kyrkobesökarna icke sällan sätta
mer värde på gudstjänstens glädje och högtidlighet
än de, som hava kyrkan inpå knutarna, och därför,
liksom vi människor i allmänhet, lätt glömma att
värdera det som är lätt åtkomligt och ständigt
inför våra ögon. Från Nasaret var vägen dryg, minst
fyra dagsresoij. Skaran växte ju längre man kom.
Psalmer i psalltaren beskriva vallfärden till
Herrens tempel. »Jag gladdes när man sade till mig:
’Vi skola gå till Herrens hus’.» (Psaltaren 122:
1.) »Saliga äro de människor som i dig hava sin
starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. När de
vandra genom Tåredalen, göra de den rik på
källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
