Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftier eller mindre rationalistiska bortförklaringar,
eller också avfärda de ett dylikt uttryck såsom en
mytologi, över vilken de själva äro högt upphöjda.
Ett musikaliskt barn hade sett en tavla där
Beetho-ven sitter med huvudet bortvänt och låter fingrarna
glida över tangenterna utan att några noter finnas
på notstället. Han hör tondikten i sitt huvud.
Barnet svarar på egen hand: »Så som Beethoven hör
musiken i huvudet, så var det nog Jesus hörde
Guds röst.»
Ett barn har av döden tagits bort ur
syskonkretsen. Var är hon, den lilla? Modern svarar: »Hon
är hos Gud. Hon är glad och lycklig nu. Hon
gråter inte. Hon jämrar sig inte längre under
plågorna!» Men syskonen hade varit med om
jordfästningen. Det var en underlig högtid, som gjorde
starkt intryck på barnens sinnen, i kyrkan, under
färden och på den avlägsna kyrkogården. Aldrig
hade lilla syster åkt så fint. Se, sådana hästar och
sådan vagn och sådan kusk, och alla blommor på
den vita kistan. Men på kyrkogården bäddades hon
ner i mullen. Jord skottades över kistan. En gran,
en julgran, planterades på graven. På Julen, som
kom snart efter barnets död, pryddes den med
julljus, och julsånger sjöngos. Den lilla hade bäddats
ned i mullen. Hur kunde hon då vara hos Gud?
Var var hon egentligen? En bror visste besked. Den
lilla kroppen som kved och måste ligga dag och
natt och skötas och vårdas, den lades ner i
kyrkogården. »Men lilla syster som sjöng och pratade
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
