Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det som förehades. Finna vi inte redan hos
tolvåringen ett drag som på ett så anmärkningsvart
sätt utmärker Jesu originella levnadskonst? Han
är full av pietet för det förgångna. Hans folks öden
och uppgifter tiderna igenom äro närvarande i hans
själ. Och han sträcker sig framåt. Riket skall bryta
in med makt. Han talar om framtiden. Han varnar,
han tröstar, han manar de sina att lyfta sina
huvuden upp, när den yttersta tidens olyckor
komma vältrande över världen. Men ändå lever han
sitt egentliga liv varken i den gångna tiden eller i
framtiden. Han lever helt i nuet, i den närvarande
stunden. Den tillhör för honom inte en hastigt
försvinnande dag. Utan han lever det eviga livet och
manar även de sina att med honom deltaga i
samma eviga liv redan här i tiden. Han fyller
stunderna med evighet, icke genom någon ängslig omsorg,
icke genom att se bort ifrån människors vanliga
behov, sorger och glädjeämnen. Han hjälper de
lidande. Han går in i sorgehuset hos Jairus. Han
deltager i bröllopsfesten i Kana. Att fatta den flyende
stunden och taga den såsom Guds gåva tillhör Jesu
föredöme. Han är hel och hållen över allt där han
är, icke delad, icke splittrad, icke tankspridd*
främmande och svag genom likgiltighet och sinnets
trasighet, utan han är enligt romarens uttryck
to-tus in re, »helt med i saken», helhjärtad i allt vad
han företager. En sådan egenskap utmärker
barnen och tillvann sig hos barnen Jesu gillande. För
barnet är leken allvar. För den vuxne blir tyvärr
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
