Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett slags byteshandel eller till ett människoverk.
Men envar, som känner till gråten och
tandagnisslan utanför och som fått vara med innanför i Guds
frid och glädje, vet nogsamt, utan skymt av tvivel,
att det alltsammans beror på Herrens vilja. Herre
vill du, så kan du. Och Jesus räckte ut handen och
sade: Jag vill. Likadant hövitsmannen i
Kaper-naum. »Herre jag är icke värdig. Säg allenast ett
ord. Jag säger ju själv till mina underlydande: ’Gå’,
och de gå, ’kom’ och de komma, och jag säger till
min tjänare: ’gör det’, och han gör så. Skulle icke
du, Herre, värdigas att säga ett ord.» Jesus
bevektes av en sådan tro. Han säger ett av sina farliga
ord, vilka vända upp och ner på våra inrättningar
och åtskillnader: »Många skola komma från öster
och väster», från håll som vi allra minst kunna
tänka oss, och de skola släppas in i högtidssalen,
de skola få vara med helgonen från forna tider och
sitta till bords i himmelriket. Men rikets barn, de
som höra dit och räkna sig dit och räknas dit, de
skola bliva utkastade, utskjutna i mörkret utanför,
där gråten och tandagnisslan råder. Varför?
Därför att de icke tillhöra fadershemmet. De äro sig
själva nog. De stå icke vid porten och klappa. Det
bor ingen hunger och törst, ingen åtrå och längtan
i deras själ, utan endast belåtenhet och mättnad,
och därför utesluta de sig själva från Guds
gemenskap. De trivas icke i det sällskap, som Jesus
samlar omkring sig.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
